Ja nu var det ett tag sedan jag skrev ned mina tankar och upplevelser. Julhelgen var trevlig men tröttheten gjorde att jag fick vila ganska mycket mellan varven. Men alla har ställt upp, så jag är mycket nöjd med firandet. Mina strålskador har hela tiden blivit värre. Det blev till slut öppna sår under armen. försökte badda, lägga kompresser osv så det skulle lindra. Men nej då, det blev till slut ohållbart. Den 7/1 skulle jag till onkologen för vidare behandling, och då ville onkologen titta på skadorna. Det slutade med att jag får vänta med fortsatt behandling tills huden har läkt. Efter det mötet gick jag raka vägen ner till strålningen som tog hand om mig. Fick något lila penslat på såret och en riktigt bra kompress som satt där den skulle. Det var ljuvligt att inte känna ”skavet” under armen. Efter några dagar var det läkt. Påminde min nya väninna som går igenom samma sak som jag, att hon INTE ska vänta så länge som jag om det blir likadant för henne. Hon ligger några veckor efter mig i behandling.

Nu har jag även varit hos specialisttandläkare för att kolla tänderna inför nya behandlingen. Det gick bra Inga hål, lösa tänder eller infektioner.

Tisdag den 27/1 var jag kallad till onkologen för att en än gång starta min nya behandling. Nu var allt ok, och onkologen berättade att nu ska jag äta de nya tabletterna i 2 år. Min väninna & jag kallar dem ”bajspillren” för vi vet att man får diarré av dem. Och det flaggade även läkaren om. De heter Verzenios Abemaciklib. 1 frp som räcker 1 mån kostar 22,900 kr. Tur att vi har högkostnadsskydd i Sverige. Och till varje sådan frp får man 3 pkt Loperamid. ( tabl. för att stoppa diarré ). Om jag får gå på toa 6 ggr eller fler måste jag kontakta onkologen för att justera styrkan. Ja då vet man vad man har att vänta sig. eller som jag sagt tidigare…… man får ta en dag i taget. Det kan ta 6-8 dgr innan tabletterna visar sina biverkningar.

För övrigt mår jag ganska bra nu. Visst har jag dålig kondition, men det får ta sin tid. Har nu börjat jobba igen lite smått. Från 1 dag/veckan ska jag nu gå upp till 2 dgr/veckan. Känns riktigt bra att få komma till jobbet och träffa alla igen. Håret har kommit ut lite mer, så man ser lite mindre sjuk ut. Nu använder jag varken turban, mössa eller peruk. Har lite problem med huden där bröstet suttit. Det känns väldigt stramt, som att huden inte räcker till när jag ska sträcka mig efter något. Men det är också något som vi får ta tag i senare.

Nu får Ni hålla tummarna för att den här behandlingen går bra, så jag kan fortsätta i förhoppning att bli frisk.

Var rädda om Er därute och glöm inte känna igenom era bröst. With Love, Marita