Ja så var det dags att börja med mina antihormoner igen. Har ju haft ett litet uppehåll från ALLA mediciner ett tag nu. Munnen har läkt och kroppen verkade glad att den slapp all led/muskelvärk ett tag. Men som sagt, vilken lycka varar för evigt? Nu har läkaren tittat över och tagit ställning att jag MÅSTE äta mina hormontabletter då min cancer i första hand var hormonreceptiv. Cellgifterna får jag vänta med. Kanske får jag inte äta dem alls, eller annars får jag kanske prova ett annat märke som ska ha samma effekt. Så nu har jag ätit Letrozol i 2 veckor och återigen känner jag mig som 150 år i mina leder. Har svårt att hålla balansen. Idag ramlade jag i uterummet när en solmadrass låg i vägen på golvet. Kommer säkert att bli härligt blå både här och där.

Mitt hår har nu växt så det är dags att kontakta frissan igen. Trivdes ganska bra med den kortare frisyren, så det blir at klippa av en bit. Håret som nu blivit lockigt blåser jag rakt, för det ser inte riktigt klokt ut på mig.

Har ganska tät kontakt med mina bröstsystrar. Några mår väldigt dåligt medan andra börjar återgå till vardagen igen. Vi stöttar varandra till 100% hur dåligt eller bra vi mår. Tanken att man ska dö har ju avtagit lite efter 1 år, men visst kommer tankarna åter när man hör hur kvinnor får tillbaka sin cancer efter 2 – 10 år. En del ännu längre. Men vi får ta en dag i taget och ta tag i det OM det kommer.

I morgon kommer min hundtjejer som jag har delad vårdnad om (skämt av min f.d. chef) De ska vara här några dagar bara medan Husse & Matte reser till Spanien för att fira ett födelsedagsbarn. Då blir mina hundar glada och då trängs jag och 4 st hundar i en 120 säng. Kan säga att jag fryser inte då, ha ha ha ha

Skönt att sommaren är på väg och trädgården börjar vakna.

Hälsningar