Den 16/9 fick jag dos nr 3. Då jag mått ganska dåligt tidigare efter mina behandlingar bestämde sig onkologen att dra ned 10% på dosen den här gången. Och tänk så bra det gick! Kan säga att jag har mått oförskämt bra. Jag har bakat, tvättat och styrt som aldrig förr. Man vill ju komma ifatt med allt som släpat efter då man mått dåligt. Jag har till och med kunnat gå lite kortare sträckor i skogen. Däremot har en tånagel blivit helt blå och de övriga blivit ömma. Men tyvärr är det också en biverkan av cellgifterna som gör att man kan tappa naglarna. Först håret, och nu naglarna?

I måndags var jag på läkarbesök på onkologen som ville att vi skulle gå igenom allt och lägga upp en plan på fortsättningen. Han undrade om jag ville pausa i cytostatikan eftersom jag mått dåligt tidigare. Absolut inte, svarade jag. Den här gången har det gått bra och jag vill göra det här klart så fort jag kan. 3 ggr kvar så lagom till jul är det klart. Sedan väntar strålning 15 ggr. Det ska vara gjort på 15 dgr i sträck, förutom lörd-söndag då de har stängt. Efter det kommer jag att få skelettstärkande var 6:e månad i 3 år. Detta för att det visat sig att det varit svårt för cancermetastaser att få fäste på skelettet då.

Jag frågade också hur jag kan veta att jag blir fri från cancern. Scannar man hela kroppen eller hur vet man? Jag har ju hört många som fått tillbaka cancern efter 3-4 år, ibland tidigare än så. Han svarade att det vet man aldrig. Man har ju en ökad risk att få tillbaka cancern, men man scannar inte kroppen efter färdig behandling. Får man ont eller känner knölar någonstans på kroppen så får man höra av sig igen och få det utrett. Men för att minimera risken för återfall får Du den här behandlingen nu.

Mitt KI-värde var högt, plus att tumören var 7,5 cm (det räknas som stort) gör att risken för återfall fanns när bedömningen av adjuvant behandling gjordes.

Ok. Bara att gilla läget och kämpa på. Jag är så glad över all personal som finns omkring mig på onkologen. De är guld värda varenda en! Och sedan att läkarna är skitsnygga gör ju saken inte sämre! Och alla sköterskor urgulliga. Om jag fortsätter att må bra ska jag nog baka något riktigt gott till deras fikarum.