Idag var det dags för dos nummer 2. Allt gick enligt planerna och slangen på min CVK hade nu vuxit fast med huden, så den stora gula vingen togs bort. Jag kan äntligen duscha utan att behöva ha en massa skydd över. Min kontaktsjuksköterska ändrade lite på min medicinlista för de kommande dagarna, och vi hoppas att jag ska slippa den dippen som blev förra gången. Träffade en annan kvinna när vi fick vår cytostatika, (det tar ju 1,5 tim och vi ligger 3 st samtidigt) Hon var i precis samma läge som jag i behandlingen. Intressant att prata med någon annan som sitter i samma båt. Hur man tänker, funderar osv. Nästa dos ska vi ta samma tid, så då får vi prata vidare med tips o tricks vi kommer på under tidens gång. Min son bjöd på lunch på Shop Shop och jag fick en jättegod Pad Thai. Ett snabbt besök på Cloetta som jag inte besökt på flera år hann vi också med. Liiite godis blev det, som lite tröst.

Blev lite svårt att sova på natten som kom. Men jag vet ju att man blir lite speedad efter all kortison. En insikt som kommit är ju att jag aldrig kommer att bli friskförklarad!! Läkare, onkologer ja alla har tagit bort det ordet. MAN KAN BLI CANCERFRI ! Men återfallsrisk finns alltid när man en gång haft BC. Men jag har faktiskt börjat försona mig i min sjukdom. Ja, jag vet att jag ska dö någon gång, men först har jag bestämt mig för att leva!