Skriver lite i efterhand den här gången. Sommaren har kommit och man försöker verkligen att ta vara på solstrålarna utan att direkt sola. Jag har ju fått rådet att INTE sola då jag haft även hudcancer 3 ggr (malignt melanom) senast sommaren 2024. Och nu har ytterligare en fläck dykt upp bak på låret som blöder. Väntar just nu på att Hudmottagningen ska höra av sig då bilder är inskickat via VC.

Men som rubriken lyder har jag varit hos min läkare på onkologen då jag fick sluta med mina hormontabletter än en gång. Min läkare tycker inte att jag ska ha sådan värk i mina leder som jag än en gång fick. Fick sluta omedelbart och vara utan all medicin i 4 veckor igen. Nu ville han kolla av mig och nu fick jag prova en ny sort, Astrozol. Nu har jag ätit den snart i 14 dgr och än har jag inte känt av den nämnvärt. Så nu håller jag tummarna! OM den här fungerar ska jag även få prova en annan cellgift i tablettform, men fungerar inte den får jag inget mer att prova med. Enligt min läkare är det hormontabletterna som är absolut viktigast för mig. Ja, ja, vi får se hur det blir med den saken. Jag är glad för varje dag som jag kan gå över huvud taget.

En annan sak jag vill berätta för Er är att jag fick influensa av högsta rang under maj. Började med lite sveda i halsen som övergick till en hosta från helvetet, rent ut sagt. Både gubben & jag låg till sist och visste inte riktigt vad vi skulle äta eller dricka. All honung jag hade hemma tog slut. Alla sorters hostmedicin från Apoteket provades utan hjälp. När vi inte fått sova på 5 dgr ringde jag till VC och ville att de skulle skriva ut Cocillana Etyfin som jag vet är bra mot hosta. Men då tog det stopp!! Den hostmedicinen skrivs inte längre ut då den ofta missbrukas. – Ja men det har jag aldrig gjort, sa jag. Jag hade den sist 2020. – Det spelar ingen roll sa sköterskan, det finns ingen som skriver ut den längre. – Men hur menar du att vi ska kunna få sova så vi blir bra någon gång, frågade jag. Hon svarar då -Ja honung ska ju vara bra. Just då trodde jag att jag även skulle få hjärnblödning. Jag talade om för henne att jag redan var svag av min cancerbehandling, att jag verkligen behövde få sova en stund. Hon tyckte det var tråkigt för min del, men nej, det gick inte att göra någonting. Jag satt i soffan och grät till slut. Varför förstår de inte? Pratade med min son som sa, har du pratat med onkologen? Nej, det hade jag ju inte. Ringde upp min kontaktsjuksköterska, som tyckte det var jättekonstigt agerande av VC. Hon lovade att prata med min läkare och återkomma. Det tog ca 15 min så ringde hon och talade om att jag hade min hostmedicin på apoteket. Då grät jag en skvätt av ren lycka. Skrev några rader i vårt kontaktforum med sjuksköterskan att jag alltid tyckt att hon varit som en ängel, men nu visste jag att hon VAR en. Den natten sov både gubben & jag och på några dagar var vi åter på benen. Vad blir då sensmoralen av detta? För min del att byta VC. Tyvärr har vi bara en i Söderköping, men det är ju inte så långt till Norrköping.

Var inte rädda, men var rädda om varandra Marita