Nu har jag fått alla mina strålbehandlingar. Så skönt att slippa åka till Linköping varje dag. Men jag kommer sakna tjejerna på strålningen. Så fantastiska de varit. Vi har skrattat och gråtit tillsammans. De har verkligen varit ett stöd när jag behövt. Många har frågat om det gör ont när man strålas. Nej, det gör det inte. Men ju fler gånger man har fått strålning, ju mer brännskadad blir man. Den sista veckan under behandlingen har det svidit rejält. Det har blivit lite småblåsor som samtidigt kliar. Fick info om att det kommer att bli mer av både sveda och blåsor under 14 dgr. Skulle blåsorna börja vätska får jag ringa och komma in, då de tydligen hade något supermedel mot detta.

När jag var färdig i fredags och skulle gå ut från behandlingsrummet blev jag överraskad med att få gå på RÖDA MATTAN ut från rummet. Det får alla göra som är färdigbehandlade med strålning. Blev lite rörd av denna enkla men så positiv gest. Lämnade över en ask choklad (Merci) som tack för ett så trevligt bemötande som jag fått här.

Efter det hade jag en tid bokad till min läkare som ville stämma av hur det gått. Han är så himla rar, och jag kan fråga vad jag vill utan att han har bråttom. Och en del frågor har man ju. Han berättade att efter 1-2 veckor efter strålningen kan jag få torrhosta. Det är en av biverkningarna efter strålarna. Strålarna skadar lungorna som blir irriterade. Sedan ska en otrolig trötthet komma ungefär samtidigt. En trötthet som inte går att vila eller sova bort. Min man var med den här gången, och läkaren vände sig till honom och sa att nu fick han ställa upp! För det här var på riktigt. Ja,ja vi får väl se hur det går med det. Jag tog upp att mina leder och rygg värker något förskräckligt nu. Och det är ju av de hormonstoppande tabletterna jag måste äta nu. han visste att det kan bli svår ledvärk, men att det var alldeles för tidigt att byta ut den och prova något annat. Men just hormonstoppande tabletter var det absolut viktigaste , eftersom min cancer var hormonpositiv. Så MINST 10 år ska jag äta den. Efter alla helger ska jag tillbaka till onkologen för att börja med cellgifter i tablettform. Ett rävgift som även det kan ge svåra biverkningar. Men det får vi ta tag i då. Nu ska vi försöka fira lite Jul & Nyår först. Det blir inte riktigt som det alltid brukar vara, men barn och barnbarn förstår och ska hjälpa till.

Håret börjar växa på men i jul ska jag ta på peruken och försöka stå ut så man inte ser så sjuk ut. Jag har haft några riktiga skitdagar med tankar om vad som ska komma, vad som ska hända om jag får ett återfall etc. För nu vet jag, att säker kommer jag aldrig mer att vara. Inte efter att ha fått veta min analys av PAM 50.

Nu tar jag en paus på att skriva över helgerna, men av hela mitt hjärta önskar jag Er alla en riktigt …..

Marita