Idag fick jag min 4:e dos av cytostatika. Nu fortsätter vi med 10% mindre dos som vi gjorde förra gången, så hoppas vi att jag får må lika bra den här gången. Egentligen skulle jag ha haft en annan sort cellgift de sista 3 gångerna, men p.g.a. att jag redan har polyneuropati i mina fötter och ben får jag inte Doctaxel (taxan) då den kan ha svåra biverkningar på just neuropati som då kan bli bestående. När jag frågade om jag har större risk för återfall, svarade läkaren att de skräddarsyr behandlingen bara för mig och att jag inte ska bli sämre än jag redan är i fötterna och benen. Återfallsrisken behöver inte öka pga det. Jag får lära mig leva med att jag KANSKE får ett återfall, eller KANSKE klarar jag mig. Jag hoppas verkligen på det sistnämnda.

Min nya vännina som jag fått på onkologen är en jättefin människa som jag kan prata vad som helst med känns det som. Idag blev det tandvård på våra husdjur. Måste det vara sååå dyrt? Jag har ju 2 st Vovvar och hon har katt. Lite roligt/sorgligt är ju att vi är exakt i samma fas och behandling i vår cancerresa, så nu vet våra sköterskor att vi vill ha samma tider, och det fixar de så klart. Våra toppentjejer på onkologen. Och idag kom en 3:e dam in till oss som jag inte träffat förut. Hon kom från Norrköping och var även hon intresserad av tandvården på våra husdjur. Vi ligger max 3 st i samma rum. Vad jag har förundrat mig över under min tid på onkologen är hur många vi är med BC. Och så många unga tjejer!! I min värld tänker jag att så unga människor inte ska behöva genomgå det här. Inte äldre heller egentligen men cancern är verkligen grym. Jag har verkligen omvärderat en hel del saker sedan jag drabbades. Om vad ska jag återkomma till lite senare, för än är resan inte över och kanske jag omvärderar lite till. Jag avslutar dagen med hur det kan se ut för oss med en cancerdiagnos. Var rädda om Er och lev varje dag.

Marita