Nu är det dags! Kl. 05,30 startar färden till US Linköping. Min man kör och vi är ganska tysta under färden. Han lämnar av mig, önskar mig lycka till och åker tillbaka hem, och jag tar ingång 34, plan 11.

En sköterska tar hand om mig och tar fram operationskläder, strumpor och mössa.

Jag går in i operationssalen där belysningen är jättestark. Tanken slår mig att det är ganska absurt att självmant gå in och lägga sig på bordet. Narkossköterskan presenterar sig och talar om att det är hon som ska se till att jag sover skönt.

Två djupa andetag och sedan är jag borta!

Jag vaknar sakta upp 3 timmar senare och hör någon säga mitt namn. Det tar en stund men jag piggnar till ganska fort. Jag får kaffe och en smörgås, och det smakar så ljuvligt gott.                                                                                                        Högersidig mastektomi samt axillutrymning  är nu gjord!                           Det innebär att hela mitt högra bröst är borta och hela paketet med 18 lymfor i höger armhåla. Allt är sytt med självupplösande tråd. Över det sitter silikontejp som ska bytas 1 ggr/veckan. Har inte ont någonstans, men just nu är jag fullproppad med morfin.Törs inte titta under bandaget heller. Det är bara som att jag vill inte se skiten! Mina barn kommer och hämtar mig på eftermiddagen när jag får åka hem. Det känns skönt att få träffa dem just då.

Känner mig stympad och tycker ganska synd om mig själv. Får man göra det?Struntar i vilket, nu måste jag börja tänka på mig själv och vad jag har framför mig. Kommer hem och förstår i ett ganska tidigt skede att i sängen kommer jag inte kunna ligga i natt. Mitt dränage från bröstet hänger i en påse om halsen, det blir svårt att ha det i sängen med 2 hundar omkring sig.

Nej det får bli den nya fällbara fåtöljen. Och det gick alldeles utmärkt.

Låg där och tittade på TV till kl 04,30 c:a. Sedan slumrade jag in en stund innan det var dags att stiga upp igen. Dagarna som följer går inte i så många knop. Tiden går långsamt, nätterna ännu värre. Jag vilar mycket för jag är så vansinnigt trött. Men fortfarande svårt att somna in. Kommer på att jag har ju skrivit det “VITA ARKET” för några år sedan. Det måste jag gå igenom och redigera lite. Skrev nog det när vi hade flera av våra företag kvar. Nu har vi sålt alla, så bäst att allt är i sin ordning. Ska även kolla med banken ang. huset om jag kan underlätta något. Blir lite arg på mig själv, då jag kommer på att jag engagerar mig bara för att alla andra ska få det så bra som möjligt. Jag har ju alltid varit sådan som person, men varför kan jag inte bara strunta i alla andra och tänka på mig själv? Det måste väl finnas en KBT behandling mot sånt.